Energiparadigm
WWT (World Wide Technology) pratar om detta – The new energy paradigm. Det behövs ett nytt tänkande kring hur vi i framtiden ska kunna försörja alla dessa datadrivna uppfinningar med elektrisk energi, främst utvecklingen inom artificiell intelligens.
Vad är egentligen energi? Enligt termodynamikens första huvudsats – energiprincipen – kan energi varken skapas eller förbrukas, endast omvandlas mellan olika former som t ex lägesenergi, rörelseenergi, värmeenergi, kemiskt energi, elektrisk energi osv. Enligt denna tes skulle vi aldrig kunna komma in i någon energikris, som det talas om nu. Men vi har kommit in i ett paradigmskifte på grund av nya och större behov av en viss sorts energi – den elektriska energin.
Paradigmskiftet är i detta fall ett nytt sätt att se på energiutvinning och energianvändning - från fossildominerat system till förnybart system. Den ”fossila eran” har alltmer börjat ersättas av den ”förnybara eran”. Ordet ”fossil” kommer av ”fossum” som betyder ”uppgrävd”. Fossila bränsleformer som kol, olja och naturgas ersätts i allt högre grad av förnybar energi, som kommer från solljus, vindkraft och vatten/vågkraft. Framställning av elektrisk energi från dessa förnybara energikällor genererar inte dessa enorma mängder koldioxid, som driver upp jordens medeltemperatur till för människan obeboeligt klimat.
Reaktionerna på detta faktiska tillstånd för jordklotet är olika. En del blundar friskt för fakta och verklighet, medan andra försöker hitta nya former för att producera den elektriska energin, som egentligen handlar om en speciell form av rörelseenergi, nämligen elektronernas rörelse i en ledare, och anammar att vi måste tänka om, både om vilka energikällor vi ska använda och hur mycket elektrisk energi som vi kan tänkas få använda i en närliggande framtid.
Så har vi då kärnkraftskramarna. Helt plötsligt har denna art av energiframställning blivit tokpoppis. Man pratar om SMR – ”små modulära reaktorer” som vore de gulliga glasskiosker, som man kan ställa upp lite varstans och på så vis rädda oss ur den s k energikrisen. Man hävdar med emfas att uran INTE är ett fossilt bränsle, vilket stämmer. Uran är ett grundämne och en tungmetall och har inte bildats av forntida organiskt material och avger därför inte koldioxid på samma sätt vid framställning. MEN efter användning behöver vi gräva ned resterna, som avger radioaktiv strålning långt efter sin användningsperiod.
Energibolagen, t ex Fortum, vädrar ju givetvis morgonluft och hakar på trenden och hävdar att teknik för slutförvar redan nu finns. Säkert. I Finland kan de detta. Jodå, man kan kapsla in det uttjänta kärnbränslet i kopparbehållare, sänka ned dessa på 450 meters djup och täcka över med betonglera, då anser man sig ha ett ”bergsäkert” trebarriärsystem för avfallshanteringen. Men detta kräver enorma penningsummor för att iscensätta. Och då handlar det inte om positiv energi – vi får ju inte ut något av uttjänt bränsle men det tillåts kosta, en kostnad som bli en stor minuspost i budgeten. Sedan kan man ju undra vilka kommuner som kan tänkas upplåta mark för dessa avfallsgravar. Med tanke på vilket stampa det blir för varje liten vindsnurra som ska sättas upp, så borde det vara helvetets buller och bång för dessa radioaktiva skelett, som återgår i någon form av kryptofossil och där man faktiskt inte vet hur inkapslingen fungerar med den levande berggrundsgeologin.
Kärnkraftskramarna påtalar ständigt detta med intermittensproblemen som solkraft, vindkraft och vattenkraft dras med. Det handlar om att dessa kraftkällor är nyckfulla, de producerar inte med samma intensitet hela tiden. Där tänker man då att det inte förekommer någon form av teknisk utveckling för att åtgärda problemen. När tillräckligt goda former för energilagring finns att tillgå, kommer som jag kan förstår det hela, en total revolution för dessa tre förnybara energikällor att starta. Då kommer kostnaderna för energiutvinning medelst kärnkraft att framstå som otänkbara, när snabb utbyggnad av alternativen blir en realitet. Teknologierna för energilagring kommer att vara avgörande.
Sverige verkar helt ha snöat in på SMR. Det är konstigt. Det handlar ju inte ens om generation IV av kärnkraft. Det är däremot MRS – Molten Salt Reactor – smältsaltsreaktorer, som har thorium som bränsle. Visserligen kan thorium inte klyvas likt uran 233, varför det krävs en startprocess för att omvandla thoriumet till klyvbart uran. Thorium är ett alternativ till uran p g a dess rikligare fyndighet och kortare halveringstid. Med hanteringen av thorium kommer många tekniska och ekonomisk utmaningar, men utvecklingen lovar större hållbarhet och mindre kärnavfall. Men det finns fortfarande ingen slutgiltig lösning för utbränt kärnavfall, och under tiden behöver vi allt mer elektrisk energi i både hushåll och industri, så varför satsa på sådan teknik, som ligger långt in i framtiden, om ens det, när det finns mera och flera närliggande lösningar på ”energikrisen”.
Vad jag heller inte förstår angående kärnkraftskrameriet är att förespråkarna samtidigt storligen oroar sig för det globala läget beträffande aggressioner mellan olika länder och militära interventioner. Hur kan man samtidigt förespråka kärnkraftsutbyggnad? Uran i kärnkraftverk kan anrikas för att man ska kunna producera kärnvapenmaterial och bidra till spridning av kärnvapen. Detta resonemang saknar logik.
Det finns andra, mer filosofiska aspekter av energi. Vi kan prata om positiv energi. Jag tänker då på samspelet människor emellan. Vilka källor genererar positiv energi för människan? Orden generositet, vänlighet, solidaritet, empati, lugn, optimism... visst ger de goda vibbar? Energivibbar som gör en glad och förhoppningsfull. Inga ord som släpper ut en massa förstörande avgaser som girighet, aggressivitet, främlingsfientlighet, hot, våld, stress. Jag tror att vi behöver ett paradigmskifte här också. Vi kommer annars att bli mycket energidränerade. Vi behöver tänka om hur vi behandlar våra medmänniskor, så att vi inte riskerar att bli klimatflyktingar i vårt eget samhällsklimat.