Tvångsdigitalt
Det var en gång för länge sedan. Jag köpte mig en nätt liten mobiltelefon. En sådan där skapelse, som man kan ringa med. Täckning nästan överallt. Man kan också bli uppringd, skicka sms och ta emot sms. Short Message System. My system. Men med mms blir det svårt – mobilen omskapar bilderna till små kvadrater i displayen. Men då kan man ju fantisera om att avsändaren skickat små hjärtan och andra livskvalitetshöjande figurer. Fantasi vidgar vyerna och gör livet roligare, både för en själv och andra.
Det började som en saga, men nu är den sagan all. Det kom ett brev från Telia, de allsmäktiga över telefonsystemen. Jag sprättade brevet med en föraning om någon typ av dödsdom. Jodå. ”Viktig information om 2G-nätet – och hur vi hjälper dig vidare.” Men för helvete – jag har inget behov av att komma vidare. Jag vill bara inte bli attackerad av någon som försöker förstöra min sköna värld. Jag läser vidare:
”2G-nätet är en äldre teknik som inte längre möter de behov och krav på hastighet, kapacitet och säkerhet, som ställs på ett modernt och uppkopplat samhälle.”. Vidare läsning ger mig upplysningen om att ett modernt nät ger mig en tryggare uppkoppling. Och att min sköna lilla mobil nu är utom räddning. Så tryggt att känna till. Moderna system stöder inte äldre mobiltelefoner. Det står att jag behöver byta till en modernare mobil! Jamen det går ju inte att bara byta – det kostar skjortan. Moderna mobiler går inte under 10000 kronor. Det ska jag då bara hosta upp för att bli modern och kunna hjälpas vidare. Dessutom blir jag i samma svep mer digital än jag önskar. Jag ska tvångsdigitaliseras. Det är detta som är Telias hjälpsatsning på så omoderna människor som jag.
Apropå tvång. En minister, som sorterar under den smutsbruna fanans inflytande, hade komage att häromdagen uttala sig om förslaget att skolelever ska få äta mer av växtbaserad kost. Ministern ogillade detta och kallade det för ett ”tvångsvegetariskt” förslag. Men hallå. Kan man tvångsdigitalisera folk, så är det väl hög tid att man börjar tvångsveganisera skolungdomen? För tänker man i dessa tvångsbanor, så har ju en annan fått finna sig i att bli ”tvångsanimaliserad”. Det finns ju fasen noll veganska kostalternativ i de värsta köttdistrikten. Valfrihet, som varit de mörkare partiernas slagord, har tydligen helt slagits ut. Här är det tvång som gäller, vilket har blivit tydligare, ju mer den smutsbruna färgen anfäktar de mörka partinyanserna.
Mig synes att det vore tämligen lätt att med den tvångsmedelsretorik, som praktiseras av höga vederbörande, snabbt vända utvecklingen, när det gäller klimatkrisen. Tänk dig, att alla bensinbilsägare får ett dekret från regeringen om att ”den 1 juli 2028 kommer alla bensinbilars drivmedelssystem att bli icke-kompatibla med bensinpumparna, som kommer att fasas ut och ersättas med laddstolpar. Men vi kommer att hjälpa dig vidare. Du behöver byta till en modernare bil, som stöds av det nya, elektriska och tryggare systemet.”
Eller att folk får en neddimpande broschyr i lådan om att ”den 1 oktober 2029 kommer all produktion av kött att upphöra, eftersom animalisk produktion kommer att fasas ut och endast vegetabilisk produktion kommer att stödjas i ett modernt livsmedelsförsörjningssystem.”
Eller att media kungör det värsta av allt: ”den 1 mars 2030 kommer produktion av alkoholhaltiga drycker att upphöra. Alla destillationsapparater ska moderniseras och uppdateras till att endast stödja framtidens hälsofrämjande drycker, varför alkohol inte längre går att anpassa till en modern produktionskedja.”
Så – vid närmare eftertanke och slutkläm på den här makabra historien, inser ju jag som skribent, att tvång kanske skulle vara en framgångsrik metod, för att vi ska kunna skapa ett s k hållbart samhälle, där livsförutsättningarna för människan som art kan bestå.