Matematik

Onsdagen den 26 mars 2025 vill jag ägna matematiken en tanke. Dagen firas som World Maths Day. ”Matematik satt på en spik, spiken blev krokig, matten blev tokig”. En ramsa som florerade i klassrummet på min mellanstadietid. Matten är tokig för många utan krokiga spikar. Att vara intresserad av matematik är lika med att vara nörd, ”ute”, konstig eller liknande saker. Lika tokig som matten. Lika barn leka bäst. Du kan hata eller älska matematik. Hursomhelst är den en väsentlig del av vårt dagliga liv och hjälper till att göra världen runt omkring oss begriplig.

Världsmatematikdagen grundades i Australien och ger folk möjlighet att delta i världens största matematiktävling online. Man ville skapa ett vänskapsband mellan barn från olika kulturer i en gemensam strävan att bli kunniga i matematik. Det här är ju en motkraft mot nördtänket och antimattetrenden som finns i många grundskolor i det här landet.

Ordet matematik kommer från grekiskan och är en abstrakt och generell vetenskap om problemlösning och metodutveckling. Man kan också kalla den en vetenskap om kvantitativa relationer och rumsliga strukturer i den verkliga världen. Tal, data, struktur, rum, kvantitet är begrepp som tillhör matematiken. Tillämpningar av matematik används också i vetenskapliga discipliner som teknik, fysik och även inom informationsteknologin, som rör sig i gränslandet mellan olika vetenskapsområden som teknik, humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap. Börjar man bena i det här, så upptäcker man att matematiken bokstavligen (borde det inte heta ”sifferligen”?) smugit sig in i de allra flesta områden i vårt liv.

En liten historisk tillbakablick ger oss vid handen en del kända namn och företeelser. Man kan inte säga när exakt matematiken uppstod, men från 2000 till 1500 år f. Kr. finns papyrusrullar bevarade med matematiska problem t ex om praktisk geometri. Den s k Pythagoras sats bevisades av Pythagoras från den grekiska ön Samos runt 500 f. Kr. På 300-talet f. Kr. bevisade den grekiske matematikern Euklides i sin bok ”Elementa” många geometriska satser. På 200-talet f. Kr. får närmevärdet till pi sin bestämning och grunden till integralbegreppet läggs av vetenskapsmannen Arkimedes från Syrakusa. På 800-talet e. Kr. skrevs läroboken ”Algebra” av den arabiske matematikern al-Kwharizmi. Från 1600-talet och framåt kan nämnas kända personer som utvecklat matematiken inom olika områden och tillfört nya begrepp: Napier, Kepler, Descartes, Pascal, Fermat, Newton, Leibniz, Euler, Gauss med flera.

Var alla dessa personer nördar, som inte begrep något annat än matematik? Ska den matematiska utvecklingen och de matematiska landvinningarna hållas förborgade för allmänheten, som endast ska beskåda detta ämnesområde med tvekan, rädsla, ointresse och ibland kanske avsky? Bara för att..? Jag önskar att det inom varje barn och ungdom tändes en mattelåga, som lyste allt klarare genom åren. Saknar lärarna förmågan att tända denna låga, eller behövs det kanske något mer för att få den att brinna? Är det en samhällstrend att matematik inte är till för vanligt folk? På något sätt förstår de flesta att ”man måste kunna räkna lite grand så att man inte blir lurad i affären”.

”Vardagsmatematik” har länge i skolorna varit populärt att ägna sig åt. Ett förenklande av den sköna konsten, så att ”vanligt folk” ska kunna förstå något. Men då tar man ju udden av det abstrakta, av själva matematikens själ. Den är till sin form och färg abstrakt och bygger på symboler och logiska samband. Formler! Jag vänder mig mot detta tankesätt med vardagsmatematik, därför att det på något sätt förutsätter att barn och ungdomar i skolan inte kan lära sig ”riktig” matematik. Där serveras vi en hel hink kaninte. Och då är det bra så. Man tillåts inte, för då är det nördigt, att få blicka in i matematikens förtrollande värld med med de mest spännande utmaningarna. Och vart tar flickorna vägen i den här hanteringen? De tar inte plats, verkar sakna matematiskt självförtroende och dricker fasligt mycket ”kaninte”. Gör det till två ord får du ”kan inte”. Visst, vardagsmatte för att konkretisera vissa företeelser. Men skapa inte begränsningar.

Att lära sig någonting utantill har ju i det närmaste varit förbjudet i skolvärlden under en längre tid. Det skulle bli för jobbigt för eleverna. Men så har vi en generation nu som inte behärskar multiplikationstabellerna och som därav stöter på problem med räkning redan på enkel nivå. Och formler. Jamen bra att de FÖRSTÅR formlerna, sen kan de väl ha formelblad. Men vad tusan. Klart att man också både kan lära sig formler utantill OCH förstå innebörden. Vi tränar hjärnan. Vi blir smartare rent av. Att lära sig matematik är inte statiskt. Du kan genom ihärdig övning träna upp hjärnfunktioner och bli just det – smartare. Eller, ve och fasa, finns det en poäng med fördumning? Folk som inte har något matematiskt självförtroende och kan så att säga, räkna ut det. Blir en sådan folkmassa mera lättledd i de populistiska banorna? Nejdå, denna sida är opolitisk, så vi ska inte spinna vidare på detta.

De allra flesta begriper att för att bli en duktig idrottare, så måste man öva. Öva, träna, äta rätt kost, träna lite till och jobba på ett disciplinerat och strukturerat sätt, lära sig de bästa metoderna för lyckosam framgång i olika grenar. Det handlar om att lära sig kroppskontroll och behärska sina rörelser in i minsta detalj. Och man behöver en bra och uthållig tränare, som har goda kunskaper om hur träningen ska bedrivas i alla specifika fall.

När det handlar om att lära sig matematik, så kör man i kaklet vid vardagsmatten. Mer kan man inte. För mamma och pappa kunde inte heller. Och inte syrran. Eller brorsan. Det finns släktkilometer av usla matematiker, när man börjar forska i matematikmisslyckandena. För att bli kunnig i matematik krävs också en god tränare. Det duger inte med en nybakad student som på grund av bristande kunskaper i matematik inte lyckats ta sig vidare till någon högskoleutbildning och som försöker försörja sig på vikariat i grundskolan. Men beslutet om att lärare ska vara legitimerade, blev mera av en papperstiger. Kommunerna anställer gärna 20-åringar utan erforderlig examen, för det blir billigare. Det viktigaste kriteriet för att få verka som lärare tycks vara att man är spexig, glad, uppfinningsrik okritisk och kan ”mata” sina adepter med små portioner av någon sorts lärdom, skit samma vad, bara eleverna inte klagar. Om inte vitsorden över adeptens ansträngningar att svälja blir tillfyllest, så har inte läraren spexat till lektionerna på ett hyggligt sätt. Tyvärr verkar tankegångarna hos höga vederbörande cirkulera i det här fältet. Detta tankesätt har förödande konsekvenser för matematikinlärningen för våra barn och ungdomar.

Men precis som att den fysiska hälsan mår bättre av att man rör på sig, tränar kondition, balans och styrka, så mår hjärnan bättre av att tränas. Matematik är ett utmärkt sätt att träna sin hjärna. Det logiska tänkandet blir bättre och du lär dig att kunna ta kontroll över dina tankar, du lär dig se strukturer, samband och dra slutsatser, du lär dig hitta strategier, om du stöter på problem i verkliga livet. Matematiken har ett rent kulturellt värde också som språk och med sin inneboende estetik. Människor som har kunskaper i matematik blir mindre mottagliga för populistiska budskap, eftersom de kan värdera, jämföra och analysera påståenden ur en logisk synvinkel och inte enbart är känslostyrda. Så kunskaper i matematik kan främja både fred, samhällsbyggande och personlig utveckling. Det borde instiftas ett elfte budord: Se på matematiken som din ledsagare och det må gå dig väl i alla livets skiften. Vi får hoppas att detta budord inte på något sätt konkurrerar med det första budordet. Matematikens logiska strukturer är ju ändå av Gud instiftade.