Digital rasism
Rasism är enligt de gängse definitionerna en form av fördomsfullhet mot vissa folkgrupper, t ex att ”muslimer och invandrare skapar oro i samhället och har föråldrade och odemokratiska värderingar. De kan inte integreras och väljer att försörja sig på bidrag.” Om man lägger till ordet ”digital” betyder det kortfattat ”minoriteter utsatta för andras fördomar i digitala miljöer.” Genom sociala medier kan denna intolerans uttryckas på ett rått och hänsynslöst sätt mot folkgrupper med olika etnicitet, religion, hudfärg, kultur, könsuttryck.
Det finns en annan aspekt av digital rasism, som inte självklart förs upp i ljuset. En smygande, tilltagande och för vissa människor överväldigande digital samhällsutveckling, som verkar exkluderande. Denna form av rasism kan innebära uteslutande av tillträde för vissa grupper till vardagliga och allmänna forum p g a ålder, fysiska eller psykiska handikapp eller ekonomiska förutsättningar. Det alltmer uppkopplade och digitalt avancerade samhället utestänger på ett försåtligt sätt olika grupper från samhällsgemenskapen. Att ett nitiskt digitaliserat samhälle utesluter människor från vardagliga aktiviteter som t ex att handla, åka kollektivt, läsa sina sjukjournaler, äta på restaurang, ta del av nyhetsutbud är inte okej i en humanistisk gemenskap. Det är där rasismens fula tryne sticker upp, helt utan att någon egentligen är skyldig till det. Det finns en omedvetenhet om och saknas en vettig riskanalys av vilka konsekvenser en otyglad digital utveckling på alla områden kan få för den enskilda människan.
”Du vet väl om att du kan söka hjälp via vår hemsida..” Du vet väl om, att du enkelt kan parkera din bil via vår app..”. Det låter ju informerande och snällt sagt av en behaglig röst, förmodligen AI-generad. Det egentliga budskapet i denna information lyder som följer: ”Är du så inihelvete dum att du försöker RINGA! Och från en analog telefon! Det gör bara såna idioter som du. Bli digital, annars har du inget att hämta i det här samhället.”
Men – säger du kanske, alla har ju mobiltelefon och dator. Men det är väl naivt tänkt. Och jösses, ska vi nagelfara det uttalandet, så är det ju rätt rasistiskt redan från början. Du förutsätter att det bara finns en grupp människor, nämligen de som har råd att vara digitala, de som kan köpa all dessa dyra burkar och tekniska apparater med tillhörande sladdarrangemang för att hålla burkarna vid liv. Du förutsätter i samma andetag att ägaren av dessa möjliggörande prylar kan använda dessa. Hur går det till för en person med nedsatt rörelsefunktion i sina händer? Eller med nedsatt syn? För en person med starkt försämrad kognitiv förmåga? För en person med demens? För en person som inte är betrodd att ha bank-ID? För att inte tala om för en person som vill leva sitt liv utan att sätta digitala spår för varje aktivitet som den deltar i under en vanlig vardag? Och nu nämnde jag bara några som kan tänkas hamna utanför marginalen. Att inte visa respekt för den enskilda människan genom att uttala sig precis som du gör är rasism. Och du är inte ens medveten om det.
Du kommer att kontra med: Jag är inte rasist och vi har ju haft utveckling i alla tider. Vill du gå tillbaka till grottstadiet? Hur klarade man sig då?
Då svarar jag dig: Teknisk utveckling ja, men jag pratar nu också om mellanmänsklig utveckling. Den borde inte vara på grottstadiet 2025. Vi borde ha utökat vår hjärnkapacitet till att tänka i nya banor och vår nästankärlek till att omfatta alla. Tyvärr finns idag olika grupperingar av människor som av etablissemanget ses som misshagliga, för de tillhör i samhällets ögon inte de ”hårt arbetande vanliga människorna”, som ska vara normen för att få delta i samhällets funktioner och gemenskaper. Men nu blev det brännbart – är det så fenomenalt förnedrande att den digitala rasismen 2.0 är uttänkt? Att man helt kallt skapar ett tvåtredjedelssamhälle, där de misshagliga grupperna inte får plats? Ve och fasa.
Det har kommit till min kännedom att någon partist med viss, åtminstone på papperet, kristen anknytning, kommit med förslaget att ”alla medborgare ska kunna leva sitt liv ouppkopplade” och att detta ska skrivas in i svensk grundlag. Jag måste ha missuppfattat något. Eller också är det ett desperat suicidförsök av en medlem under spärren. Scenariot med en sådan grundlagsskrivning är ju smått himmelsk. Jag försöker leva mitt liv hyfsat utanför ramarna för den hårt arbetande. Men min digitaliserade man får rädda mig många gånger, vilket är mäkta förnedrande. Men en ond kvinna behöver en god man.