Elvasjuttiosju

Numret 1177 torde vara allmänt känt. I dryga 25 år har tjänsten funnits för att ge information om vanliga sjukdomstillstånd till medborgarna. Idén föddes i Linköping av energiska projektmakare, som ville stärka patientens ställning i vården och skapa en webbplats för detta ändamål. Från början hette webbsidan Infomedica. På den tiden var vissa personer kritiska till att ge patienter för mycket information. Man trodde att det kunde skapa oro eller leda till att patienterna började ställa orimliga krav på vården. Så skapandet av denna webbplats var inte helt okontroversiellt. Men förespråkarna menade att informerade patienter tar större ansvar för sin egen vård och skulle då bli en tillgång och ett sätt att klara sjukvårdens (läs ekonomiska) utmaningar.

Webbsidan gjorde en del namnbyten genom åren. Efter Infomedica kom sjukvårdsrådgivningen.se och från 2010 gäller 1177. Då fanns redan telefonnumret och man bestämde sig för att webbplatsen skulle få samma namn. Tjänsten har utvecklats till att omfatta många delar. Idag kan man läsa sina journaler, förnya recept, delta i olika stöd- och behandlingsprogram. Det är företaget Inera AB, som tillhandahåller vårdinformationstjänsterna. Inera ägs av Sveriges kommuner och regioner. Inera driver ett stort projekt – Sammanhållen planering på 1177 – med sikte mot 2030. Svensk sjukvård är uppsplittrad och digitaliserad i olika system och informationen om behandlingsinsatser för den enskilde patienten är svår att överblicka. Privatiseringen av delar av sjukvården har ju också bidragit till denna fragmentisering. Att man nu försöker skapa ett system med en mer sammanhållen och patientcentrerad vård är lovvärt.

Men det finns en fara med alla dessa självservicetjänster som vi belamras med. Det gäller allt från dagligvaruhandel, utbildning, sjukvård till biltvätt och toabesök. Någon tjänar på att kunden/patienten/användaren tar allt mer eget ansvar. Vad som tillkommer också i och med allt detta egna ansvarstagande är att du i slutändan får betala för att du själv utför arbetet, som andra tidigare gjorde åt dig för en bestämd summa pengar eller att kostnaden togs via skattsedeln. Om vi håller oss kvar vid vårdsektorn, så har jag pinfärska erfarenheter av vad det förväntas av mig som vårdsökande. För att få vård behöver du kontakta just 1177, till en början för rådgivning. Men nu är köerna oftast väldigt långa, eller så har 1177 ”fyllt kön för dagen”. Då får det egna ansvaret för den personliga hälsan avgöra om du ringer 112 eller försöker med värktabletter, yoga eller dekokter och huskurer av olika slag. Numret 112 är avsett för akuta ärenden och om jag som patient tycker en nyss uppkommen odefinierad skada med smärta och lokala svårigheter är akut, är det inte säkert att tjänsten 112 tycker det och samtalet avslutas. Du kan då försöka ta dig till en akutmottagning. Då genomgår du ett sållsystem med olika bås att granskas i och har du tur och säger rätta ord kommer du till en läkare, som i bästa fall remitterar till röntgen. Men där uppstår problem – du får inte veta resultatet. Det förväntas du ta reda på genom 1177.se.

Så gick och gjorde jag. Men här har hänt något. Nu förväntas man vara utrustad med smart telefon, så att man kan skanna en QR-kod. Har man inte en sådan telefon, är man inte välkommen att läsa sin journal. Här börjar det hända saker i det egna ansvarstagandets namn. Här måste man börja betala för att utföra det arbete, som man tidigare betalade en läkare för att utföra. Man måste ha dyra apparater för att kunna läsa sin journal och man ska också tolka det lästa utifrån sina förutsättningar. I detta läge har intentionen om en patientnära sjukvård slagit knut på sig själv och förväntningarna på patienten har blivit större än förväntningarna på ett system som var tänkt att gagna patienten.

Utan smartphone är det då också omöjligt att kolla upp vilka recept som är giltiga samt att förnya recept på denna 1177-tjänst, vilket jag också blev varse, när jag märkte att allt var uttaget av en medicin, som jag måste ta regelbundet och som jag inte bara kan sätta ut hur som helst. När det gäller mediciner, måste jag som patient ta ett väldigt stort ansvar. Det gäller att hålla koll på när receptmängden är uttagen, om receptet blivit för gammalt, om man kan ta ut medicinen ”inom förmånen” och om medicinen finns tillgänglig i apotekets lagerhållning. Vissa mediciner kan vara sällsynta och svåra att fånga, så det gäller att som patient ha god framförhållning. Detta är en obehaglig utveckling. Delvis tror jag att det beror på just detta fenomen att man ”har gjort det lätt” för patienten att själv kolla upp hur receptet ser ut och kunna förnya recept via denna digitala tjänst 1177. Men om man inte uppfyller kraven, så är man utestängd och får hitta på mer handgripliga sätt att få tag på mediciner. Igår besökte jag traktens apotek och försökte säkerställa, att nödvändig medicin skulle finnas på plats inom en vecka, eftersom mitt medicinförråd tar slut efter det. Någon lagerhållning fanns inte, så medicinen måste beställas.

Den vänliga receptarien godtog att jag saknade recept och gjorde beställningen som jag önskade. Nu gäller det att komma fram i sjukvårdsdjungeln via urtidstelefonen och komma i kontakt med någon förskrivningsbehörig, som inom denna vecka kan leverera ett förnyat recept. En viss ”laddångest” har smugit sig in i mitt sinne och lugnas inte förrän jag har medicinen i min hand. ”Med en enkel digital och patientnära kod kan du nu enkelt få både piller och sjukdomsråd.”