Naturfenomen

Ordet naturfenomen associerar troligtvis till något som händer vädermässigt, geologiskt eller planetariskt. Men i dagens natur finns också levande varelser, som kan uppvisa fenomenala beteendeavvikelser. Jag har funderat på, om dessa kan kopplas till klimatförändringarna. För min del har inga vederhäftiga studier gjorts i ämnet, men några vardagliga observationer kan vara intressanta.

I den vetenskapliga tidskriften Ecological Monographs har 70 forskare från 19 länder publicerat en granskning, som visar att klimatkrisen kommer att få väldiga och globala konsekvenser för t ex insekter. Ökningen av jordens medeltemperatur kommer att tvinga insekter att flytta på sig och det kan rubba deras livscykler och fortplantning. Vårvärmen kommer tidigare och pollinerande insekter vaknar till liv före växtblomningen och får brist på föda. För att ta några exempel. Vissa insekter som vi människor kallar skadedjur, kan däremot gynnas av en högre temperatur. Jag har funderat lite över om övergången till ett förändrat klimat kan få insekter att bete sig annorlunda. Några egenupplevda naturfenomen de senaste åren:

För några år sedan blev det en s k getingsommar. De kommer med jämna mellanrum och yttrar sig i att man ser fler getingar, fler getingbon, fler irriterande besökare vid fikabord utomhus. Men det känns normalt. I mitt fall uppträdde något märkligt denna sommar. En morgon när jag gick min blomvattningsrunda genom huset och kom till Blå rummet, så möttes jag av ett moln av getingar, åtminstone 10 stycken som flög runt i rummet. Om det hade varit i min ungdom, hade jag lagt benen på ryggen och bara skrikit. Men med mogen ålder så uppträdde jag ganska lugnt och tilltalade hövligt insekterna, även om jag ansåg detta vara ett grovt intrång i min bostad. Det konstigaste var att det inte fanns någon enda liten öppning, som getingarna hade kunnat ta sig in i rummet genom. Jag kollade väldigt noga överallt, men fann inte minsta glipa. Djuren var på intet sätt aggressiva utan bara lojt omkringsurrande, så jag öppnade fönstret och sjasade ut dem. Tänkte att detta nog bara var en tillfällighet. Men jag stängde nu igen dörren till rummet för att säkerställa att de inte kom dit från någon annan del av huset. Det var lite spännande att nästa morgon öppna dörren och konstatera, att där var ett nytt moln av surrande getingar. Detta upprepades ända tills jag tappade tålamodet och tog dit en saneringsfirma. Jag gillar inte sånt, för då sprutas bara en massa gift i mitt hus. Men efter firmans besök upplöstes getingmolnen. Men någon förklaring till detta märkliga beteende har jag aldrig fått. Kan det vara den hyfsat heta sommaren, som förvirrade insekterna?

Ibland tidigare har vi fått ”myrsomrar”. En massa myror och myrstigar utomhus och små kryllande svartmyror överallt, på fötterna, under stenar, i grästuvor. Men utomhus. Det förändrade beteendet kom för några somrar sedan. Till synes utsvultna myror kom i myriader in i huset och attackerade – blomkrukor. Vad i..? Jag fick flytta en stor gammal bougainvillea från köksfönstret, eftersom blomfatet under växten blev och förblev ett veritabelt myrinferno, trots att jag spolade bort myrorna och äggen och drottningarna och även kungar och arbetare. De kom tillbaka efter en vecka. Jag försökte med huskurer som salt, kanel, kardemumma, ja, till och med spiskummin för att få bort de snabba små svarta krypen utan att behöva ta till direkt gift. I år flyttade jag på bougainvillean. Det var lugnt. Inga myror. Jag andades ut och tänkte att det var en tillfällighet förra sommaren. Så fick jag besök av mitt äldsta barnbarn, 11 år. Hon ville ha saft och jag sa att hon kunde ta från kylen. Det fanns ett litet sånt där koncentratpaket öppnat på en hylla. Hon kunde spä ut själv.

-Men farmor! Titta i glaset! Vad är det här svarta?

Jag skådade ned i saftskvätten på botten av glaset. Och där var de. Svartmyrorna! Hur i helsike kunde detta gå till? Hur kom de in i kylen? En annan familjemedlem sa att det kunde bero på att en matgrej som varit med utomhus och sedan ställts in i kylen kunde ha fått med sig myrorna. Jag sanerade kylen och tänkte att så var det nog.

Nästa dag när jag stod med matlagningen skulle jag ta lite havregrädde och laga en sås och jag hämtade det redan öppnade paketet från kylen och började hälla i kastrullen och vispa. Men vad var där för konstiga svarta prickar? Jag tog en närmare titt på smolket, tänkte att det kommit från mandelmjölet jag haft i såsen. Men där var de igen. Svartmyrorna. Alltså, de verkar utsvultna! Vad är det som händer?

Och inte nog med insekterna. Nog vet vi att fåglar gillar jordgubbar och andra lysande bär. Det har de gjort i alla tider och vi har skyddat oss hyfsat effektiv med bärnät och fågelskrämmor. Så denna sommar också. MEN i år fanns här särskilt många skator med vidhäftande skatungar, som listigt pillade ut bären underifrån näten utan att trassla till det för sig. Och inte nog med det. Mina surt uppdrivna rosor, som jag stolteligen nu fått se knoppa sig blev snöpligt avhackade. Skatorna misstog rosenknopparna för att vara jordgubbar. Suck. Vad händer i fågelvärlden? Min misstanke är att något stör ut vettsignalerna i fåglars hjärnor, så att de börjar bete sig hur som helst. Det ligger snubblande nära att tro, att det beror på klimatförändringarna.

Sedan är det ju det där med min träskpadda. Jo, det är sant. Jag har en träskpadda boendes i Örtagården. Varje gång jag vattnar kommer den upphoppande underifrån lastpallarna, som är underlag till mina allsköns krydderier. ”Groddag” säger den och dyker sedan ned under spjälorna. Mitt yngsta barnbarn är tämligen fascinerad av paddan och har vid ett tillfälle lyckats med konststycket att få hålla den. Den var lååång. Barnbarnet blev lyckligt.

-Det är första gången nånsin, som jag får hålla en padda!

Det är ju tur i bedrövelsen att någon kan få glädja sig åt den så kallade klimatkrisens verkningar.

För övrigt vill jag reagera på ”klimatkris”. För mig har en kris något slags ”epicentrum” och är av övergående art. Det blir bättre sedan. Vi får hoppas att det verkligen är en kris och att vi lyckas styra utvecklingen åt ett håll, där tillvaro på jorden fortfarande kommer att vara möjlig för människan. Tyvärr ser jag det som att ”det är kört”. Människans ambitioner och politiska system omöjliggör en färd åt ett och samma håll, dit krisen kan ebba ut. Som det ser ut nu, kommer jordens klimat att förändras så pass drastiskt att levnadsvillkoren för homo sapiens blir allt sämre, dvs. ”övergående kris” är för milda ordalag.