Samhällsklimatet
Klimat är de genomsnittliga fysiska förhållandena i atmosfären på en given ort eller region över längre tidsperioder. Direktcitat från Wikipedia. Man brukar prata om ett antal element i klimatet: solstrålning, temperatur, luftfuktighet, nederbörd (typ, frekvens, mängd), atmosfärstryck och vind (hastighet, riktning). Alltså kan en stor mängd data, som beskriver klimatet över tid på en viss ort insamlas. Idag pratar vi om Klimatförändringar med stort K. Förändringarna sker i accelererande takt. Vi har idag en intensifierad klimatdebatt, just rörande de fysiska förhållanden i atmosfären.
Vad jag saknar är motsvarande debatt om samhällsklimatet. Jag kollade upp detta ord, och Wikipedia är inte lika stringent i definitionen av detta ord. Frankt uttryckt – det finns ingen definition. Då får vi hitta på några element för definition av samhällsklimat: solidaritet, vänlighet, öppenhet, omtanke, tolerans, tillit, humanism, kärlek till din nästa. För att nämna några. Högre grad av dessa element gör klimatet varmare och mera omfamnande, medan lägre grad skapar ett kallare och mera människofientligt samhällsklimat. Förändringarna därvidlag är vida större och går skenande fort utan att någon tycks reagera. Det om något är skrämmande. Men det finns förklaringar här också. Författaren Oskar Strandberg beskriver det så här:
”Om ekonomisk tillväxt är samhällets ledstjärna blir den materiella standarden lätt en måttstock på hur väl våra liv fungerar. Det gör oss till enkelspåriga varelser där mycket av våra inre önskningar och potential hamnar i skymda vrår. Vi blir inte de livskraftiga människor vi kunde blivit.”
Människan som art styr och ställer över mycket, i detta fall över både fysiskt och mellanmänskligt klimat. Vi har ett stort ansvar för detta. Samhället har blivit allt mer alienerat - från att ha fungerat kring samarbete i liten skala och personligt bemötande till att på de flesta nivåer drivas storskaligt. Som enskild individ kommer man allt längre från kontakt med personer, som man behöver nå. Telefonköer, mobilt bankID och chatrobotar sätter upp, ibland ogenomträngliga, barriärer mellan människorna.
I slutet av 1980-talet kom boken ”Litet är vackert” skriven av den brittiske ekonomen Ernst Friedrich Schumacher som en motreaktion på just storskaligheten och hur det materialistiska tänket har blivit en störningsfaktor i människors liv och som skapar girighet och avund. Han menar att dessa krafters samverkan kan beskrivas som ett intelligensens sammanbrott. Vi trampar vidare och snart 40 år senare kan vi tydligt se, hur fördumning, avsaknad av analys av samhällsskeenden, språkurholkning och egoism snarare omhuldas än bekämpas. Men girighet och avund är egenskaper som gynnar det kapitalistiska samhället och därför inte får bekämpas. Om man ständigt måste bekräfta sitt människovärde genom att skaffa den sista tekniska prylen, går tillverkningsindustrin på högvarv, hjulen snurrar och BNP:n skjuter i höjden.
Girigheten har kortsiktigt en positiv effekt på samhällsekonomin. Men det ger oss människor en störd levnadsro. Alla drabbas av detta, inte bara samhällets mindre bemedlade. Det mentala välbefinnandet försämras hos alla. Vi mäter våra liv i tydligt definierade framgångsenheter och lever ständigt under hotet av att vara sämre än någon annan, som lyckats bättre enligt samhällets definitionsmall. Detta tvivel på den egna kapaciteten skapar otrygghet i samhällsgemenskapen och slår hårdast mot de sämst ekonomiskt bemedlade.
Precis som vi nu i den fysiska klimatdebattens hetta försöker utveckla anpassningsstrategier mot extrema väderhändelser, får vi som enskilda individer försöka hitta strategier för att anpassa oss till det rådande samhällsklimatet. Vi får på något sätt krympa oss till att passa in i mallar i stället för att utveckla våra egna specifika förmågor, för jädrar om vi gör något som sticker ut och avslöjar oss. Andligheten offras på materialismens altare. Du måste göra dig själv säljbar, helst till så högt pris som möjligt. Snacka om människohandel. Men utan andlighet blir livet tomt. Vi känner av denna tomhet och bristen på gemenskap, eftersom vi ska konkurrera om allt. Psykiska åkommor ökar lavinartat i alla åldersgrupper, för ungdomar inte minst.
Om alla människor ska mätas med samma måttstock kommer inga differentierade särdrag att finnas eller tillåtas att få finnas. Samhället premierar vissa förmågor och dessa förmågor förväntas leda till ära och rikedom. Saknar man dessa, är inte ens egna specifika förmågor accepterade och inte ens värda att utveckla och detta påverkar givetvis en persons självaktning. Detta blir som ett självspelande piano – människor med låg självaktning är lätta att påverka och det gynnar kapitalismen. Du blir en plattityd av dig själv. main stream och lätt att leda. Men som filosofen Robert Nozick uttrycker det: Du måste underkasta dig samhällets dom eller stå över den.
Ett annat tecken på förändringar i samhällsklimatet är en allt bredare tolerans mot rasism och fascistiska uttryck i det politiska livet. En gir mot högerpopulismens inhumana, främlingsfientliga politik och odemokratiska värderingar har börjat förlama de röster som anser att alla människor har lika värde och på den politiska scenen har det börjat utspelas en kamp om väljarna, som består i att man tar efter och försöker omvandla högerbudskapen till vänsterretorik eller tvärtom, allt för att kunna behålla och förhoppningsvis ”plocka” väljare från respektive ”motståndarfalang”.
Vi ser en anpassningsstrategi även på den politiska arenan. Som en i väljarkåren är det svårt att få klara besked om var skåpet står i politiken. Partierna har blivit luddiga i kanterna. Någon djupare samhällsanalys förekommer inte och dessutom har vi en ökad nederbörd av surt regn, som sakta men säkert förgiftar hela samhällsklimatet. Läs: förhärligandet av okunskap och fördumning samt faktaresistensen och hatet mot de akademiska lärosätena.
”The universities are the enemy. We have to honestly and aggressively attack the universities in this country.” ”This country” är i det här fallet U.S.A. och uttalandet härrör från en vicepresidents tal. Sverige har alltid haft en speciell relation till det stora landet i väst och många influenser därifrån biter sig fast i den svenska samhällskroppen som envisa lågtryck. Just nu pågår en nedmontering av folkhögskolorna, lärosäten som låter många av dessa människor med differentierade särdrag få utvecklas och komma till sin rätt. Man stryper anslagen till skolorna. Ganska tidstypiskt i fördumningens era. Vanliga kommunala skolor genomgår just nu också ett stålbad när det gäller nedläggningar,omorganiseringar och bantningskurer för att få ”en ekonomi i balans.” Man skyller på att det föds för få barn och låtsas oroa sig och undra över det fenomenet.
Den tyske dramatikern Bertolt Brecht undersöker i några kortdramer, ”Tredje rikets fruktan och elände”, processen om hur folk i god tro röstar på det nationalsocialistiska partiet och överraskas av följderna. Han ville påverka samhällsklimatet där och då, men tvingades skriva i exil och hade mycket svårt för att få sina dramer uppsatta. Sorgset kan jag bara konstatera att Brechts dramer idag är mer aktuella än någonsin.