Vårkänning

gråmoln sveper
upplöses av osynliga händer
till mjukt fluff
som ger oss det livgivande ljuset

flugans surr
kvinten stämd över humlans

frön från fjolårets penséer
naturkraft
obstinata färgglada huvuden
välsignar ljuset
i rader

nakna trädgrenar
rör skuggor över dansande papperslöv

råmulldoft

västanvinden för aning av
krutrök
nästan obemärkt
men starkt

spirande grönt kittlar min fotsula
solen varm på mitt krumma knä
behaglig

än

från eken
liten fågel svirrar
okänd blandad tonart
öppet för tolkning
fåglar har egna skalor
för människor förborgade
känner de röken

motorsåg
skriker in i naturens benmärg
träd fälls
träden
jordens rötter mot evigheten
när varje träd behövs
för sin egen skull

sneda solstreck
målar laduväggen
värmen behaglig
än